![]() |
Om Ragdollen |
RAGDOLLENS HISTORIA, TEMPERAMENT OCH UTVECKLING
Historien om Josephine m.fl. Det finns några hållpunkter som har kunnat säkerställas. Rasen grundades i Riverside, Californien på 60-talet av en dam vid namn Ann Baker. Rasens urmoder var en vit långhårig huskatt som hette Josephine, som ägdes av Mrs Bakers granne Mrs Pennel. Liksom många katter under den här tiden gick Josephine fritt och parade sig med de hankatter som passade henne. Hon fick flera kullar om året och hennes ungar var lite halvvilda och inte speciellt lätthanterliga. Men så blev Josephine påkörd av en bil. Hon låg vid vägkanten i två dagar innan hon hittades och togs om hans av anställda på Riverside Universitetet, där hon vårdades tills hon hade återfått sin hälsa. När Josephine mådde
bättre lämnades hon tillbaka till sin ägare Mrs Pennel. Josephine
återgick till sitt fria liv och fortsatte att föda kattungar. Till
skillnad om tidigare kullar, som liksom Josephine var lite halvvilda,
var dessa kattungar mycket sociala och orädda. Familjen Pennel tyckte
nästan att de var för sociala, de hade ständigt kattungar runt fötterna.
Det är inte säkert vad som hände med Josephine efter olyckan, flera
olika teorier går här isär.
En sista teori är att Josephine hade en mutation i reproduktionscellen. Denna teori skulle kunna stämma men det är trots allt relativt osannolikt att endast en gen skulle påverka kattungarnas temperament. Så här står vi än idag och vet fortfarande inte vad som hände och varför kattungarna blev som de blev. Kanske Josephine själv blev mer tam efter vården, och därmed överförde sitt "nya" temperament till sina avkommor. Vi vet inte.
Ann Baker var som sagt
granne till Mrs Pennel och födde bland annat upp perserkatter. Hon
brukade låna en svart perserliknande hane som var en av Josephines
ungar. Hanen hette Blackie. Vid ett av besöken för att låna Blackie fick
Baker syn på hans halvbror Daddy Warbucks. Han såg ut som en helig birma
med med en vit bläs på nosen Mrs Baker bestämde sig
för att para Daddy Warbucks tillbaka på Josephine. Resultatet av
parningen blev Fugianna som var en brun mitted hona. Huruvida det blev
några fler ungar i den kullen vet vi inte för Fugianna är den enda Josephine parades även med hanen Blackie, som alltså enligt vissa källor ska ha varit en perserliknande katt som själv var son till Josephine. Andra källor menar han ska ha varit en brun burma, som Mrs Baker valde att para in för att undvika mer inavel. Vad som talar för det senare är att Mrs Baker gav många av katterna på den linjern asiatiska namn såsom Kyoto, Tiki, Toy Ling, Woo Wong, Toy Sue etc som liknar många burmors namn. Det är möjligt att det har funnits två helt separata Blackie, eller att namnen på något sätt har blivit förväxlade med varandra. Med honom fick i alla fall Josephine honan Buckwheat, en brun colorpoint. Hon parades med Daddy Warbucks och de fick Kyoto, en brun mitted hane, och Tiki, en choklad colorpoint hona. Tiki är utmoder till det man kallar "darkside". Alla dessa katter finns registrerade under Ann Backers stamnamn Raggedy Ann. Mrs Baker började sälja sina katter som hon kallade för agdolls, men hon behöll ett fast grepp om aveln och förbjöd sina köpare att para sina katter om man inte fick "licens", som innebar att man strikt följde hennes regler och anvisningar. En uppfödare, Denny Dayton - Blossom Time, delade inte Mrs Bakers åsikter om hur de skulle avlas och efter en hård tvist i domstol och i media så bröt han sig ut och började avla på det sätt som man gör med alla andra raser och härifrån har Ragdollen spridits över världen.
Arbetet i RCFI gav resultat, nästan alla amerikanska förbund godkände rasen. Första förbundet var NCFA år 1969 och på våren 1993 godkände det sista men största och viktigaste förbundet, CFA, Ragdollen. Till England kom Ragdollen 1981 och ungefär samtidigt till Tyskland. Nyfikenheten på den nya rasen med det spännande namnet och egendomliga historierna kring uppkomsten var stor. Ragdollen visades upp i många olika medier och fler och fler personer blev intresserade av rasen. Men framgångarna hade sin baksida. Många kattförbund vägrade under lång tid att godkänna en ras som inte kunde känna smärta eller bli rädd eller försvara sig själv. Som tur är har många av dessa missförstånd. rättats till och Ragdollen är en av de mest växande raserna i kattuppfödningens historia. Till Sverige kom den första Ragdollen, Such Fun Misty Knight, från England oktober 1991, importerad av Maria Staaf. Den 2 september kom Ragtime Phoebe som första Ragdoll i Norge, importerad av Solveig B Daamsgaard. Idag är Ragdollen en av Sveriges största och snabbast växande raser. 1993 registrerades 3 st ragdolls i Sverak. 2003 registrerades 710 st. 2005 registrerades 1035 Ragdollkatter i SVERAK. Från den 1 januari 2005
rödfärgsgenen och tabbymönster godkända för certifikatstatus i FIFé. I Ann Bakers egna skrifter kan man läsa om hur hon skapade ett eget varumärke och styrde aveln på Ragdoll. Hon ansåg att en Ragdoll hade tvättbjörnsgener eller mänskliga gener och var den sista länken mellan människa och utomjordiska varelser. Efter att Josephine blivit påkörd påstod Ann Baker att hon blivit genmanipulerad av veterinärerna. Ann Baker var en mycket skicklig affärskvinna. Hon hade strikta bestämmelser angånde hur andra fick avla, tog även en avgift av uppfödarna på varje såld kattunge. Dog en katt som hon sålt fick de bara köpa en ny av henne. Ingen fick sälja ett par katter, den ena skulle komma från Ann Baker. Det blev till slut ohållbart och flera uppfödare bröt sig ur hennes järngrepp. Nu hade Ann Baker patent på namnet "Ragdoll", som hon själv skrev i sina memoarer: "I am the owner of the trademark, franchise, and registration of the authentic Ragdolls". En del av de som bröt sig ur lät registrera sina Ragdolls under ett annat namn, för att komma runt patenten. De kallade sina katter för Ragamuffin. Ragamuffin har alltså samma ursprung som Ragdollen och kan på samma sätt spåras tillbaka till Josephine och hennes avkommor. Idag skiljer sig dock rasstandarnden mellan Ragdoll och Ragamuffin åt något, och en Ragamuffin är godkänd i alla förekommande färger hos katt, till skillnad från Ragdollen.
Temperament Deras mest karaktäristiska drag som skiljer den från andra raser är att den ofta slappnar av i alla muskler då man lyfter upp katten så att den bli lika lealös som den "trasdocka" den har fått sitt namn av. Ragdollen är i allmänhet en mycket matglad katt, speciellt hanarna kan snabbt vräka i sig mycket mat, allt från kattmat till vad familjemedlemmarna har på sin tallrik. Unga djur har ofta en "magdyna" eller gördel som dock brukar försvinna ungefär då den blir könsmogen. Gångstilen är säregen
för den går inte så smäckert som andra katter. Den har istället en
vaggande gångstil vilken kan bero på att den går brett isär med
bakbenen. En annan egenskap hos katten är deras sätt att lägga sig, den
börjar att lägga ner skuldran först, därefter lägger den resten av
kroppen. Avslutningsvis sover en del ragdolls ofta på rygg med både bak-
och framben brett isär.
Ragdollen är ofta
nyfiken och människokär, och möter ofta besökare i dörren. Till skillnad
mot andra katter ligger inte en ragdoll högt och observerar. Den ska
istället vara med överallt där det händer saker och ting.
Favoritsysselsättningen är att hjälpa till när husse/matte stökar
omkring hemma. En ragdoll trivs bäst tillsammans med sina människor. Man
ser ofta en ragdoll flytta sig från rum till rum efter sin husse/matte.
Man kan ju missa nåt kul! På det hela taget är Ragdollen en mycket trevlig, överseende, intelligent och lat katt som kräver väldigt mycket kärlek och uppmärksamhet av alla sina familjemedlemmar. Som alla andra katter har varje Ragdoll sin egen personlighet och sina egna karaktärsdrag, denna beskrivning av rasens temperament ska ses som en generell beskrivning. Uppväxt och
utveckling Ragdollen växer länge och ryckvis. Precis när man har en perfekt proportionerlig katt växer den några centimeter på längden och blir smal i kropp och ansikte. Ett par veckor senare kan den se bra ut igen, för att återigen dra iväg. Ibland verkar det som om den så kallade "slyngelåldern" aldrig ska ta slut. Det här håller ofta på till framemot två års ålder då växandet sker mer långsamt. Fullvuxen är den dock sällan före det den fyller tre år. På slutet är det dock mest huvud och nacke som blir bredare, speciellt på hanarna. När katten vuxit färdigt väger en hona 3,5-5 kg och en hane 6-8 kg, kanske ända upp till 9 kg. Givetvis måste vikten vara balanserad mot kattens längd så att den inte är överviktig, det får inte vara ett självändamål att uppnå en viss vikt. Utseende Huvudet på en ragdoll ska ha en bred, mjuk kilform. Huvudet ska vara platt upptill, mellan öronen, med en rundad panna, runda kinder och rak nos med en mjuk inåtbuktning vid nosbasen. Hakan ska vara markerad. Öronen är medelstora och breda och öppna vid basen, och de ska sitta brett i sär och vara en aning framåtlutade, sk "tiltade". De djupblå ögonen är stora och ovala. Önskvärt är en så djup blå färg som möjligt. Benen är medelllånga, kraftiga och muskulösa, bakbenen längre. De stora och runda tassarna ska ha tydliga pälstofsar mellan tårna. Ragdollens svans ska vara lång och nå till skulderbladet då man böjer den framåt. Den ska vara avsmalnande mot slutet och ha buskig päls. Pälsen är medellång till
lång. Den är längre på mage, bröst och hals samt på bakbenen. Pälsen är
silkig och ska kännas sval vid beröring. Den saknar underull, vilket gör
att den inte så lätt tovar sig. Pälsen ligger tätt intill kroppen och
"skiktar" sig när katten rör på sig. Vitfläcksvarianter Colorpoint:
|